Med den 21 september i kalendern så har ett år gått sedan jag gav mig den på att jag skulle klara ett halv maraton
Ja. För ett och ett halvt år sedan skulle jag aldrig tänka mig att springa. Har Power walkat lite, men där var gränsen. Så kom en dag när jag sträckte ryggen och var tvungen att gå till fysioterapeuten på capio kliniken här i Lund. Svaret var att va rörlig och gå ut och gå. Det gjorde jag och även på löpbandet på Friskis och Svettis. När ryggen började bli bättre så höjde jag tempot på löpbandet. Detta kom och visa sig att det var roligt. Man kunde trigga sig själv också en hel del. Det var då tanken kom!
– Va tusen. Kan min kompis cykla halvvättern. Då kan jag väll springa ett halvt maraton.
Så målet var satt. Att springa Göteborgsvarvet 2016. I min okunskap var detta det ända halv maraton som fanns i Sverige.
Intresset blev så stort att jag började googla saker att tänka på.
- Hur bör man äta.
- Vad fanns det för kläder för utomhus bruk.
- Behövde man en massa gadgets.
Ja! Tankarna var många och intresset blev bara större. Började också se om man kunde hitta andra personer och bloggar med tips och peppning. Personer som hamnade i min kikare var bl.a. Runzpire, Snabba Fötter, Marathon Peter & Petra Månström. Hittade också med detta sport/löpar podden Maratonpodden som Petra roddar. Den är ett måste om ni är snorsportare.
Anmälan till Göteborgsvarvet blev gjort och sen även till mitt första lopp som blev Sylvesterloppet i Helsingborg på nyårsafton.
Och 2016 kom och suget för att springa fler lopp kom. Och vad märkte jag då? Jo, att Göteborgsvarvet inte alls var det ända som fanns i Sverige 😉
Med lätta träningsformer efter att ha haft lite problem med både benhinneinflammation och i pes anserinus (gåsfoten) så kom årets första tävling som blev Lundaloppet. Riktigt roligt 10k lopp på hemma plan och bara en vecka till att utföra mitt stora mål.
Göteborgsvarvet kom och nerverna var stora. Att det skulle vara så helt fantastiskt att springa 21 097,5 meter skulle jag aldrig tro. Hade någon sagt till mig ett år tidigare att jag skulle springa, hade jag stretat i mot med allt jag hade haft.
På Göteborgsvarvet Expo fanns Copenhagen Half Marathon och gjorde reklam för deras lopp. Känslan redan då var att jag skulle vilja ta mig an det, men jag kan ju inte anmäla mig till det om jag inte hade genomfört varvet ännu. Så efter varvet anmälde jag mig och min kompis till Midnattsloppet i Malmö. Efter det loppet innebar att mina hälsporre kändes som de var borta, och då anmälde jag mig till Copenhagen Half Marathon. Den gick av stapeln nu söndagen som passerade och det var också riktigt häftigt, men jobbigt.
Så summan av allt detta är under ett år har jag genomfört 3st 10km lopp och 2st halv maraton lopp. Helt galet.
Nu kör vi vidare och kanske kommer på vad jag vill göra efter detta. Det ända som man bör tänka på är att ”Inget är omöjligt” det sitter i pannbenet.
Ha en skön dag på er!
Lämna ett svar