Hösten är över och inget blev som det borde. En seglivad streckning, och en halvmara streak som fick brytas. Men! peppar, peppar.
Ja! Vilken höst. En höst där jag har känt mig skadad hela tiden mer eller mindre. Inget blev som det borde ha varit känns det som.
Tanken med hösten var att jag skulle kötta på med mina halvmaror och få in de i boken. Sista halvmaran som blev sprungen var septembers, och det var verkligen i elfte timmen. Sprang den siste dagen i den månaden. Planen var att jag skulle ta det lugnt så jag kunde springa min oktober runda. Men bestämde mig för att bryta min långa streak så jag kunde läka ordentligt. Får inte vara dum. Måste läka och komma igen istället.
Har inte heller sprungit med onsdagsgruppen sedan den 10 november. Och det har varit för att skadan kommit och gått. Den gången blev det intervaller. Det blev en riktig bra för vi köttade på som bara den. Nu ska det bli av på onsdag varje fall. Längtar efter det, så vi får se hur det blir.
Fram till i dag har jag sporadiskt sprungit små rundor för att känna efter, och har försökt att skärpa mig i rehabben, så att jag kan känna mig smärtfri någon gång.
I dag var det då dags igen för en test runda på 5 kilometer. Farten var lite lägre för att jag inte ville stressa benet och allt bara stämde så bra. Känsla både i kropp och knopp. Men nu fortsätter rehaben så jag blir starkare i de musklerna som jag är som svagast i.
Ha en fin kväll!
Lämna ett svar