Klockan ringde. Körde frun till jobbet. Började springa och vips var junis halvmaraton till historien. Nja! Kanske inte riktigt så lätt var det

Planerna för helgen var redan satta sedan förra helgen. Det skulle bli en halvmaraton denna helgen så att junis halvmaraton blev gjord. Nämnde det också i förra månades inlägg som jag skrev att det skulle bli denna helgen. Skrev kanske att jag skulle springa på lördagen, men strunt i det.

Körde frun till jobbet och hem och softa en halv timme sen bar det ut. 07:52 sa Runkeeper. Vem ger sig ut en söndag på långpass en söndag kl 07:52. Jo jag ? Fick köra på innan det blev för varmt.

Blev ett behagligt snacke tempo (den ända jag snackade med var ju mig själv ?) på 6:30 och det höll jag till vid 10km sen fick det bli 6:00. Riktigt härligt.

När jag kom till Nova här i Lund såg jag en tjej som hade cykeln upp och ner för att försöka få på kedjan. Så jag ryckte in och fixa det. ”Ha en bra dag” sa hon och tackade för hjälpen. Precis efter det blev jag staterad av en fiskmås som skulle skydda sina barn för att bli över sprugna av mig. Riktigt aggressiv så jag fick snabbt vända och springa ett annat håll. Var dock inte en super stor omväg. Nog bättre det än att ha en fiskmås efter mig.

Sprang in på Sankt Hans backar och benen var bara så trötta att springa denna låååånga uppförsbacke. Men det gick.

Sprang förbi Norra fäladen och sen mot ideontorget och sprang längs med spårvägs bygget. Här ska anordnas en stafett den 17 September 2019. En sträcka med 4 byten. Ganska sugen på att rafsa i hop ett lag faktiskt. En gång detta händer kanske.

Vid 18 kilometer var viden elak så jag fick springa i mot den och kroppen kändes sliten. Uch!

Men känslan när kilometer antalet tickar över 21 kilometer är så magisk. Jag känner mig så nöjd efteråt! Att kroppen fortfarande vill och att jag faktiskt lyckades.

Nu är det söndag ? Ha en fin sådan alla där ute