När träningen är jobbig och man tänker tillbaka på stigningen upp för Götaälvbron får en att veta att man kan, och pannbenet bara växer.
Måndag och vad händer då? Jo löpning så klart 😉 I dags var det dags att bita i backarna en del som finns på min sida dalbyvägen. När ca två kilometer är sprungna på min runda är det dags för stigningen. En stigning på 25 meter på 1500 meter. Med detsamma kom jag till att tänka på stigningen upp för Götaälvbron när jag sprang varvet 2016. När man nästan sprungit 15 kilometer och ska upp för Götaälvbron. En höjdmeter på 17-18 meter och ca 450 meters stigning till toppen. Det var riktigt jobbigt, och något som sitt kvar i minnet.
Det var bra att tankarna kom. Fick mitt pannben att växa och fick mig att pusha mig som bara den. För kunde jag springa upp för den bron 2016, så kunde jag fixa detta också! Varvet var något av det roligaste jag gjort men det var så enormt jobbigt. Då hade jag ställt mig in på det men det var jobbigare.
Träningen slutade med att summera kilometrarna till 7 stycken. Så jädra gött
Ha en skön kväll alla
Lämna ett svar