Känslan när foten hänger med på de turerna som jag vill springa och smärtan är noll. De turerna är perfekta efter en skade period.
Efter en period med en skadad fot i hälsporre och sedan att den blossar upp igen efter Midnattsloppet gör att ens förhoppningar till att lyckas genomföra halv marathon i Köpenhamn har varit oviss.
Lördag stod vid dörren och Lotta med våra kompisar körde till Furulund för att de skulle cykla Kävligetrampen. Jag följde med för att hålla i mark service och vara paparazzi. De skulle cykla 35 resp. 65 km. De var så grymma och det var roligt att följa med som supporter. Det gör jag gärna igen.
När vi vid lunch var hemma igen så var jag så sugen på att prov springa och se om min fot hängde med. Och det gjorde den. YES!
Och i dag kom då tillfället när Friskis löpgrupp hade en 12km trail runda i Furulundsskogen. En del av de 12km var ett varv av Stävie trail. Detta hade jag aldrig gjort förr så det kunde vi prova. Och det var sååå roligt. Det vet inte bara rakt fram på en asfalterad väg, utan upp och ner, vänster och höger, för att sen ut mellan åkrarna. Så härligt. Det vill ja göra igen det är säkert. Det var ett sådant härligt gäng också som var med. En del prat i spåret också med alla då vi körde i ”snacke tempo”. Vi stannade till en del gånger också då löp ledaren guidade oss i historien av Furulund. Himla trevligt.
Nu blir det vila någon dag för att träna vidare till Köpenhamn.
Ha en skön kväll!
Lämna ett svar