Veckan har bestått av tre löppass, men känslan har gått upp och ber, så den viktiga vilan går igenom hela helgen.
I fredags var det bestämt att jag skulle ut och springa. Först blev det jobb i några timmar och sedan kl 08:00 begav jag mig ut. Motivationen var på topp. Efter bara några hundra meter kände jag att benen var väldigt tunga i dag. Tanken var att ta det lugnt med en lite långsammare takt och så köra en 8 km. Men med den känslan i benen kändes det som detta skulle bli jobbig. Teknik passet som jag haft på tisdagen kanske fortfarande satt kvar i kroppen. Kändes orimligt egentligen. Det var bara att programmera om huvudet och köra på.
Tänkte höra min tänkta runda ändå. Denna runda hade längre stigningar och med dessa tunga ben så skulle detta bli riktigt jobbigt hade jag ställt mig in på. Stigningen var totalt på 50 meter och var lite mer än 2 km lång. När jag kommit halvvägs så fick jag en extra tändning. Nu skulle vi öka tempot med bly benen. Sista kilometern sänkte jag tiden med 0:60 min/km. Det var bara att ”kötta” på. När 8 km var passerade och jag var nästan vid ytterdörren vice jag ännu en extra kick. Vek av och var inställd på att rusha en sista kilometer. Sagt och gjort. När jag kommit 700m och kroppen kändes helt ut pumpad, började jag jogga istället. Meter antalet slutade på 8,95 km. Riktigt nöjd för att ha haft betong ben och haft den kämpar glöden jag hade.
I morgon är det långpass på schemat, så vi får se hur långt det blir.
Ha en fortsatt skön söndag!
Lämna ett svar