Med ett hopp om att slå mitt person bästa på 10 kilometers så gick start skottet på Lundaloppet 2019. Vilja fanns, men skulle kroppen klara det

Ja! Kalendern sa den 4:e maj när jag steg upp i lördags och då var det dags att springa Lundaloppet igen.

Dagen kunde inte börjat bättre än att äldsta dottern väckte oss och meddelade att lördags bullarna var inhandlade och att det var frukost. Medans tjejerna fixade sig för sin shopping runda så satte jag på en Spotify löpare lista och började komma in i ett lugn.

Men så klart kom frågan? Skulle jag kunna slå mitt personbästa som jag satt som mål i inlägget den 24 mars? De sista två veckorna har jag ju inte hållit den tränings intensiteten som jag borde ha haft.

Väl på plats på centrala idrottsplatsen här i Lund så var det bara 45 minuter till start och Gerdahallen skulle precis började värma upp alla löparna när jag hör att det är ett rekord år med anmälningar i år. Ink. barn och vuxen loppen så var där precis under 8000 som skulle springa i dag. Riktigt roligt att höra.

Start skottet kom och dags att börja springa. Känslan var enorm. Benen var pigga. Efter första kilometern så kom frågan. ”Ska detta hålla?” Men jag sprang på och armbågade mig fram. Var en massa människor och ”alla skulle fram”.

Tanken var att inte stanna och dricka på de två vatten punkter som fanns. Dricker inte på mina tränings rundor så varför skulle jag ödsla tid på det. Sagt och gjort sprang förbi första vid nästan 3 km.

Fram till kilometer 5 var det bara att hänga på. Det var riktigt jobbigt, då det började gå uppför. Precis när vi passerade 5 kilometer så började det hagla. Shit! Riktigt obehagligt att springa i det. Piskande hagel i ansiktet är inget att rekommendera. Det höll på fram till 6,5 km (c:a).

Sen gick det uppför ännu mer upp till kilometer 7 och vatten kontroll två. Pju! Men efter det började det gå nerför! Tack! Passerade universitets området och igenom lundagård gick det.

Sen kom vi till Mårtenstorget. Här i från var det riktigt mycket folk anda in i mål. Så roligt. När vi kom till Bantorget så la jag på en liten växel till.

När vi kom till idrottsplatsens baksida för att springa in på de sista 300 metrarna så var det bara och ge allt.

53:58! blev den officiella tiden (men runke-per aka runkeeper 🙂 tyckte annat) och det är ju den som gäller! Personbästa med nästa 2 minuter. Wow!!

Så efter det så var det bara att inta min pers bärs som blev en Erdinger alkoholfri. Passade super bra. Blå etikett och blå medalj ?

Ha nu en fantastisk vecka för det ska jag ha!