Då var målet nått. Lissabon Halvmaraton 2019 är nu genomfört. Kanske inte som jag planerade när jag bokade mig i december men nöjd ändå
Sista veckan fram till i dag har varit en resa i känslornas värld. Senaste tränings tillfället vad den 6 mars och senast jag sprang lång pass var den 2 mars.
Men hur kan detta vara då? Förkylning med feber är svaret. Lotta och jag åkte ner till Lissabon redan i torsdags för att köra en minisemester innan loppet, men med konstiga känningar i kroppen och en extrem förkylning så torsdagen kändes allt hopplöst på löpnings fronten.
Dagarna gick och jag kunde inte bestämma mig om det skulle bli något lopp på söndagen eller inte. På lördagen hämtade jag varje fall min nummerlapp på expon vilket kändes bra.
Dagen kom och klockan ringde 06:30. Gick upp och gick runt i hotellrummet i en timme och bara våndades. Skulle jag eller inte. Hur kändes förkylningen egentligen? Kl 07:30 väckte jag Lotta och sa ”Det blir av”.
Allt blev genast väldigt stressigt. Löparkläder skulle fram och på. Frukost skulle ätas och taxi skulle bokas. Kanske inte den bästa starten men, här skulle det springas 21.097,5 meter om bara tre timmar.
Vi fick ta tåget över bron Ponte 25 de Abril. Antalet löpare var så många så det kändes som de japanska tunnelbanan (som jag sett på bild) att folk står som packade siller.
Väl över på andra sidan floden så var det bara att vänta en timme i gassande sol. Varmt men skönt. Planerna hur jag skulle springa började formas. Skulle hålla koll på min puls och ta det lugnt och även lyssna på kroppen. Tog lite nässpray och väntade 15 minuter till.
Så var vi i väg!
Löpningen över bron var nog 2,5 kilometer innan det började gå ner. Bara nerfärden på bron var 1,5 kilometer. Ganska jobbig ned för. Fick tänka på hur jag satte fötterna. Så kom den första efterlängtade vatten stationen. Så skönt! Så här gott har inte vatten varit förr. Med en sådan torr mun var det otroligt gott. Farten låg på ca 6:36 fram till hit. Kände att jag kanske skulle sakta ner ytterligare för att klara av detta med denna förkylningen.
Så jag lade mig på sparlåga på 6:55 fram till jag passerade kilometer 14.
Nu är det dags att dra. Med lätta ben steppade jag upp. Men det kändes. Vid sista vändningen var det sex kilometer kvar. Shit skulle jag fixa detta. Passerade en vatten dusch och en station med energidryck. Tog ett glas i farten och sprang vidare.
När det var två kilometer kvar så var det jobbigt. Betong ben att dra runt på var inget roligt, men jag krigade och bara passerade löpare efter löpare.
Den härligaste vänstersvängen gjordes och det var upplopp. Bara att lägga in allt!
BAM! 2.19.19 det var fan bra för vad jag har varit utsatt för senaste 1-1,5 veckan. Lissabon Halvmaraton är nu inskriven i min historiebok.
Nu är det till att chilla för i morgon är det jobb möte här i Lissabon i två dagar. Bra planerat va ?
Ha det göt!
2 Pingbacks