Ett slut på året som skulle sluta med Sylvesterloppet 2017 som var ett sätt att unna mig något för att jag lyckats ta mig tillbaka på löparbanan.

Nu är det inte så många timmar kvar på detta året. Ett år som har varit i hoppets tecken. Mycket smärta och hopp på att skadan skulle ge med sig. Med hjälp av Idrottshälsan och sjukgymnasten Gunilla där, så lyckades jag gå från extrem smärta i vardagen till känningar någon gång i veckan. Fokusen har varit på löpstyrka. Vilket har har blivit bättre, men på sistone har jag slarvat en del. Opps!

Under hösten har jag så smått börjat springa både inne och ute. Målet var att om jag lyckades springa 10km ute så skulle jag anmäla mig till Sylvesterloppet i Helsingborg för att avsluta 2017 och se framåt. Jag lyckades som jag skrivit i förra uppdateringen. Så skönt var det men pirrigt.

Så kom då dagen! Det var ett lopp som skulle springas. Tankarna var många. Och ännu fler efter att ha fått backslag i onsdags då jag skulle springa 5km ”bara” men fick gå hälften av de för att benhinnorna gjorde så otroligt ont. Jag var så otroligt nervös att jag var 1,5 timme tidig i Helsingborg. Nu skulle snart ett psykiskt lopp genomföras. 2 varv på en 5km bana med alla tankar på om kroppen håller.

Tiden gick och klockan var några minuter innan 10:30. Jag ställer mig sist tänkte jag. Sagt och gjort. Starten gick och alla sprang i väg. När jag har sprungit hemma har jag fegat en del, men under 7:00/km har jag aldrig legat. För varje km som sprangs låg tempot på 6:40 under första 5km. När jag gick in i start området för att gå ut på andra varvet, började jag lägga upp en plan. Om känslan är den samma efter 7,5km så ökar vi. Och det var den. Och där framme såg jag två som jag kom allt närmre. ”Jag ska springa om de. Jag ska inte vara sist”. Kraften i benen samlade sig och farten ökade. Låg för en stud vid 5:50/km och hastigheten bara ökade. Passerade de båda och känslan var enorm. Lycka! Hela kroppen var med mig. Loppet slutade på 1.02:55. Hela loppet var en seger för mig. Inga tider att jämföra med inget måste, bara ett lopp som jag unnade mig för att jag lyckats komma längre fram i min resa tillbaka.

Nu väntar ett nytt år och nya mål att genomföra. Längtar så. Ha nu ett nytt fint år på er alla!