I fredags var det bara 100 dagar kvar till broloppet 2025. Som jag längtar. Jag springer på men det är kämpigt.
Sedan sist har jag kämpat på som bara den. Tvingat mig till tre olika pass per veckan. I början kändes det tufft men nu är blir man mer sur om man inte kan komma ut på sin runda på måndagar, onsdagar och sin lunch runda på fredagen.
I början på februari var jag med jobbet på Maryhill Estate (Örenäs Slott) som ligger precis ovanför Ålabodarna mellan Helsingborg och Landskrona. Så som alltid så tar jag med löparkläderna för att inte missa ett löpp pass. Under 1 kilometer hade jag -10% lutning. Det kändes riktigt i knäna. Då var man inte så tuff.
Förra veckan var magisk. Det var 15 grader och bara sol. Under två löprundor så kändes det som sommar. Inga vinterkläder längre, utan det var fram med kortbyxor och kortärmad tröja. Magiskt! Känslan kom tillbaka av hur mycket jag älskar sommaren. Jag längtar så just nu.
Som jag nämnde i förra inlägget så är jag på väg till lite form, så jag klarar av broloppet den 15 Juni. Nu är det mindre än 100 dagar kvar till broloppet 2025. Känns dumt att säga det men längtar så. Ska bli riktigt roligt. Som jag nämnde då också är ju att jag coachar min äldsta dotter. Jag är ju ingen tränare men utgår efter min erfarenhet bara. Hon är riktigt duktig och hon överträffar sig själv varje vecka.
I dag stod det 15 kilometer på schemat. Så längt har jag inte sprungit sedan jag sprang min senaste halvmaraton, vilket var i Göteborgsvarvet 2022. Första 5 kilometrarna var tuffa, men send gav kroppen med sig så det var lättar fram till kilometer 13,5. Resterande sträcka var det vilja och pannben.
Nu väntar soffan på mig, så jag får gå och vila mina såriga ben 😉
Lämna ett svar