Att gå ur Comfort zonen är både spännande och kan ställa till det med tankarna. Men det blev ett långpass med smärta varje fall.
Då var det helg igen och dags för ett långpass. Brukar inte bestämma vilken dag det kommer bli för vill vara anpassningsbara för vad som händer inom familjen.
Men i dag blev sett ett långlördags pass. Viste redan vad det skulle bli då Nya Lund Runt var i flaggorna denna helgen. Det är dock ett pandemi anpassat lopp där de har pilat bannan i 8 dagar så du kan köra när du vill, utan startavgift och nummerlapp.
Sträckan går utanför vår balkong så jag började här hemma. En ”go” start med uppför i 5 km. Men härligt när jag passerade Solbjer och sprang under E22:an. Sen började vinden och duggregnet komma, och det höll i under 4 km. Bara att kämpa på och Stambanan mot Stockholm skulle springas under.
Nöbbelöv var nästa anhalt. Här var en liten sträckning som jag inte utforskat innan, så det var sjukt kul trots fortsatt regnigt och blåsigt. När 15km skulle passerad så blev det mer bebyggt där blåsten kom i från så allt blev mycket lättare
Vill du få ro i skälen så måste du springa (gå fungerar också) vid Rinnebäcksravinen. Så otroligt vackert. Efter denna underbara vy nådde jag Värpinge by och Källby dammarna.
När jag var på väg utifrån Källby så började det kändes lite i höfterna, när jag passerade 19km. Väl på andra sidan järnvägen (tredje gången) så kom jag till St. Lars parken och passerade 21km. Allt kändes fortfarande bra. Kan inte säga att det kändes super bra, men bra.
Mellan kilometer 23 och 25 det var helt okej, men efter det började det bli riktigt jobbigt. Inte för flås och knopp, utan för höfter och neråt. När jag kom hem så stannade jag klockan och det blev 28,3km. 1 minut efter jag stannat funderade jag. ”Varför stannade jag? Det gör ju ont”. Långpass med smärta är inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Alltså kroppen bara skrek. Jaja! Det gick ju över det också men där och då. Herre min skapare.
Nu är det soffläge och försöka ta in att jag sprungit 28km.
Ha de!
Lämna ett svar